2022 är här

2022 är här, ännu ett år som inleds med restriktioner och sjuktal som slår i taket pga covid19. här hemma började vi det nya året med att få in smittan i familjen men som tur är så klarade vi oss alla relativt lindrigt undan.



Precis som förra året så började jag detta med att gå tillbaka och läsa igenom hur jag tänkte kring skapandet i januari 2021. Det var tydligt att jag då längtade efter att finna nya uttryck i skapandet och den längtan bar jag med mig under året. Att finna någonting nytt i måleriet var inte helt enkelt MEN jag fortsatte att skriva på manuset som jag påbörjade under starten av min cancerbehandling 2020. Jag skrev o skrev under de perioder av behandling då jag inte orkade ägna mig åt någonting annat kreativt, när stegen ut till ateljen var för många att orka ta, när det var för jobbigt att sitta upprätt, då kunde jag ändå alltid skriva. Det är klart att vissa dagar när cytohjärnan gjorde sig extra påmind så fick jag bara ihop några rader men jag försökte även dessa tyngre dagar fokusera på att jag faktiskt kunde uttrycka mig, varje mening var betydelsefull! Så en stor del av året såg jag skrivandet som mitt nya kreativa uttryck och jag älskade det. Upplevelsen av hur mycket jag saknat att uttrycka mig i skrift var så stark och jag är så tacksam över att jag fick hitta tillbaka till skrivandet!


I slutet av 2021 fick jag dock uppleva ännu ett nytt skapande material och det var ullen. Första advents helgen var jag nämligen på Ullkurs vilket hade stor inverkan på mig. Jag kom instinktivt att älska ullen och dess möjligheter. Det var fantastiskt att se hur ullen kunde formas och skapa tofflor, handledsvärmare, mössor, sittunderlag etc. bara genom att bearbeta den med vatten och såpa. Att se hur man kunde få fram färgskiftningar och lösa mönsterbilder genom att använda råull från flera olika får inspirerade mig också mycket då processen påminde om den jag har då jag går in och startar upp nya målningar. Hur de första färglagren blir vägledande för hur målningen fortsätter utvecklas, vilka linjer jag vill förstärka, var jag vill framhäva kontraster etc. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt än att jag älskade det, verkligen älskade det! Under decembermånad fortsatte jag därför utforska ullen här hemma. Inte så mycket genom att göra funktionsplagg utan mer genom att arbeta fram "textila målningar" och det har varit fantastiskt roligt. Eftersom ullen börjar ta slut kommer jag snart köpa på mig ytterligare lite ull, hade vi inte blivit sjuka där under första veckan i januari så hade ullen troligtvis redan varit inköpt men nu får vi se när jag hinner fixa det.


Så hur tänker jag kring skapandet 2022? Faktum är att jag knappt vet själv. Det här är ju året då jag ska lämna sjukdom och sjukskrivningar bakom mig. Då livet ska återgå till vardagen vilket innebär att jag förhoppningsvis ska få mer ork, en ork som dock kommer gå mycket till att arbeta. Eftersom jag just ökat upp till 50% och börjar känna av hur det funkar för mig så känner jag mig rätt säker på att jobbet kommer sluka mycket av min ork. Hur mycket som finns kvar till kreativt skapande känns ytterst ovisst just nu och det är bara så det får vara. Att jag behöver finna tid och kraft till ett visst mått av skapande är ju dock livsnödvändigt, det vet jag av erfarenhet. Skapandet behöver få plats men jag behöver också vara snäll mot mig själv och inte försöka knö in mer än vad kroppen orkar. För även och skapandet ger ett visst mått av avkoppling, återhämtning så tar det tyvärr också mycket energi. Även om jag gärna vill glömma bort det så har jag min ME-diagnos att ta hänsyn till. Efter att ha kunnat jobba mycket med pacing och anpassa livet väldigt mycket efter mina förutsättningar under cancerresan så befinner jag mig dock på en mycket bättre plats med min ME än vad jag gjorde för några år sedan. Jag befinner mig inte längre på en måttlig nivå utan har en mild ME vilket är fantastiskt. Men bara tanken på att återigen hamna i det mående o begränsningar som jag haft när det varit som värst får mig att rysa. Det är någonting jag inte får riskera och därför MÅSTE jag planera livet på ett sätt där jag inte överanstränger mig och då behöver jag arbeta på att hitta balansen i den verklighet som är min nu. Balans mellan yrkesarbete, konstnärlig verksamhet, familjeliv. För att inte riskera balansen känner jag att jag måste ha väldigt låga förväntningar på skapandet 2022. Det kommer vissa utställningar/konstvandringar med Konst i Härryda och Konstriket men det är också allt som finns planerat för i år. Jag tackade nej till en eventuell veckas utställning i Stockholm i november då jag inte kan se att det ger mer än det tar. Konstriket i oktober och möjligheten att delta på Avenyns konstvandring om den återkommer går före. Det ser jag fram emot och det räcker. Planen är ju också att min bok ska komma ut under året och då behöver det finnas tid till att få den att nå ut så mycket som möjligt.



Så vad blir då målet för 2022? Ja kan det bli annat än att jobba på att få till livsbalansen på bästa möjliga sätt? Jag tror inte det, LIVSBALANS blir ordet för 2022.