Studenttid

Somrig, varm och välkomnande! Vi befinner oss mitt i studenttid och jag har ikväll haft turen att få gratta en alldeles nybakad student hemma hos en av mina vänner. Vet inte vad det är men jag tycker att studenten är ett sånt vackert högtidsfirande, känslan av frihet och framtidstro är stark och glädjen är rent berusande! Det går så lätt att förflytta sig tillbaks till sin egen student och känslorna kring den (i mitt fall väldigt positiva känslor som ni märker) att det gått hela nitton år sedan jag själv sprang ut känns helt galet, på riktigt! Visst har det hänt väldigt mycket under de år som gått, både jag och omvärlden har ju faktiskt genomgått smått gigantiska förändringar. Men att det tagit NITTON år att komma hit, ja det har jag svårt att riktigt greppa!


Det vill minsann till att ta vara på alla de stunder som blir till dagar som blir till veckor som blir till år... Jag är så glad att jag börjar komma till en plats där jag ser vikten av att försöka stanna upp i dessa ljuva stunder, andas in djupt och låta stunden nudda hjärtat för att bevaras där. Men det vill till att påminna sig själv för det är lätt att falla tillbaka när vardagen rullar in och bara köra på framåt. Pricka av punk för punkt på listan av vad som ska fixas och göras, inte minst såhär i maj/juni när saker och ting avrundas på många områden. Veckan som gått har verkligen varit sådan för mig, eftermiddagar och kvällar har varit fulla av skolmöten, klassavslutning, studiebesök och student och jag har tydligt känt att jag gått från det ena till det andra utan att stanna upp och känna efter. Naturligtvis är det så att min utmattning (som jag sakta börjar återhämta mig ifrån) påverkar mig här också, för på något vis tar jag liksom sats inför en sådan här vecka och så kör jag. Tyvärr så blir det lätt så för mig (det är helt enkelt en gammal ovana som bidragit till att jag tillslut kraschar) för stannar jag upp så kanske jag upptäcker att jag faktiskt inte orkar. Det är tur ändå att jag lärt mig känna igen beteendet, för nu i slutet av veckan har jag verkligen känt av att jag börjat falla tillbaka och att det varit på håret att jag fixat tillvaron. Så nu vet jag att jag i helgen behöver tid för ren återhämtning vilket jag också kunnat avsätt tid för. Så imorgon längtar jag efter en skönt långsam dag där jag kan dricka morgonkaffet i solen, dra lite ogräs ur pallkragarna och lägga lite ny färg på några nya dukar. Kanske blir det en tur till något vatten eller annat skönt ställe, men det är inget bestämt utan får i såfall födas ur stunden. Att inte planera in något, inte ha några måsten, det är nyckeln... så att jag kan ta dagen som den kommer, det är vila och återhämtning för mig just nu.


Jag önskar er alla en härlig helg full av vad helst ni behöver just nu!