Trötthet och saknad av målarlusta...

Dagar kommer, dagar går och jag letar och längtar efter sann skaparlusta. Jag har varit så bortskämd med den där lusten att fånga alla små stunder och möjligheter som jag får för att sätta igång med färgerna, men de sista två veckorna har jag bara känt mig trött när stunder för måleri infinner sig. Lite grundarbete på nya dukar har jag ändå fått till och jag hoppas på att målarlusten kommer tillbaka när jag väl sätter mig med färgerna, men jag tar det som sagt lugnt. Det är ingen brådska, och med en utmattningsdiagnos i bagaget så vet jag alltför väl att det kroppen talar om och visar, det bör man ta hänsyn till.

Så jag försöker lyssna och utläsa; vad är det kroppen säger att den behöver och vad av det jag känner är gamla dåliga impulser som jag inte bör falla tillbaka in i? Jag har till exempel känt mig extremt grundtrött det sista, även dagar som jag klassar som bra så är jag väldigt trött och andra sämre dagar så längtar jag bara efter att få lägga mig och sova igen. Så när jag har en sådan här trött dag, ska jag då lyssna på den del av mig som säger att jag ska ta mig an dagen i varsam takt och låta det som blir gjort bli gjort. Eller ska jag lyssna på den andra rösten (den som alltid fått styra tidigare) som säger att jag nog först bör ta tag i städning, tvätt, disk och annat som blivit liggande här hemma å att jag sedan kan slappna av med gott samvete och inte ha allt det där andra hängande över mig. Det är något av en brottningskamp faktiskt för även om jag lärt mig att röst 1 behöver få gå före de flesta dagar för att jag ska må bra så kommer röst 2 fram allt oftare, inte minst nu när det känns som om jag borde vara rätt frisk. Jag jobbar ju trots allt 75% sedan flera månader tillbaka och försäkringskassan räknar med att jag är frisk senast 20 januari. Inte för att det känns stabilt att jobba 75%, det är i ärlighetens namn rätt så svajigt med hur mycket jag kan jobba på en vecka. Men på pappret ser det kanske lovande ut. Så det där med att gå igång och vara supereffektiv och bocka av listan i rasande fart är inte jättebäst varken på jobbet eller hemma, det vet jag ju - min kropp talar om det högljutt. Men det är lätt att falla tillbaka, att vilja prestera och kunna visa resultat, vara effektiv, flexibel och en allmän tillgång. Inte lika lockande att vara den som sviker för att den inte orkar, som har hög frånvaro och inte kan räknas med fullt ut. Nej det är verkligen inte en roll som tilltalar. Så då är det väl inte så konstigt om man ibland vill försöka låtsas att allt är som vanligt igen, så som det brukade vara, innan utmattning och allt som följde med den slog till. Om man lockas att prova att gå tillbaka till det gamla sättet att leva, då man upplevdes som allt det där goda och positiva....

Men nej, vägen för dagen får ändå blir att gå in till mina dukar och gå loss med färgen på de nya målningarnas första lager. Förhoppningsvis infinner sig målarlusten allt eftersom jag kommer igång. För det jag verkligen behöver en sådan här dag är att få koppla bort och koppla av, finna återhämtning, vilket är precis vad jag gör då jag leker loss i mina målningars första lager. För avkopplingen finns där även om målarlustan i sig behöver lockas igång.

Det blev ingen super duper pepp inför helgen att läsa detta blogginlägg märker jag, men tja det var den känslan som infann sig idag. Och ingen anledning till oro, jag är faktiskt rätt så övertygad om att både målarlust, ork och framförsikt kommer tillbaka så småningom. Vad vore väl livet utan sina svängar och krumbukter.