Veckan efter...

Det har nu gått en vecka sedan kulturvandringen och jag känner att det varit lite av en utandningsvecka. Aldrig har jag haft en period med så många olika hållpunkter knutna till mitt skapande som de sista månaderna. Samtidigt har det varit fullt upp på jobbet vilket gjort att stunder av stillhet inte varit riktigt så många som jag egentligen mår bra av. När kulturvandringen så var till ända och jag landat hemma med mina målningar så var det som om alla måsten rann av och jag har kunnat ägna mig åt att bara vara och ta tag i vardagen så som den sett ut dag för dag. Naturligtvis fullspäckade dagar så som det är i en barnfamilj då vardagen är igång med jobb, skola, förskola, läxor och aktiviteter men utan det där extra att jobba inför vilket är skönt just nu efter en så intensiv period. Tids nog kommer suget efter nya utställningsmöjligheter men just nu vill jag lägga all extra energi  på att skapa fritt och nytt i min egen takt. Mitt skapandemål för året är ju att experimentera och våga prova nytt i förhoppning att utvecklas vidare och finna nya uttryck i skapandet.

Men hur var då kulturvandringen? Jo den var fantastisk! Att få träffa en "publik" och berätta om mitt skapande var så roligt och jag fick så mycket positiv respons som jag bär med mig framöver. Att jag dessutom fick se några målningar flytta till nya hem gjorde inte saker sämre. Cirkus flyttade in till Göteborg någonstans. En av de små Vårmålningarna återfinns nu i Bollebygd och en annan här i Mölnlycke. Det var även roligt att ha vykort att sälja även om jag i ärlighetens namn inte gick plus på dem under dagen men å andra sidan har jag ju ett gäng kvar att sälja vid annat tillfälle. Hur som helst var det roligt att att se mina målningar vandra iväg även på detta sätt. Roligt att erbjuda ett sätt att ta del av mina bilder även för dem som inte har möjlighet att köpa en målning :) Nu hoppas jag verkligen att konstvandringen i Mölnlycke centrum blir en återkommande del utav konstlivet här i kommunen, det kändes som om responsen var idel positiv. Kan det bli en årlig företeelse så kan konceptet bli än bättre då det blir allt mer inarbetat i och välbekant för alla som bor och rör sig häromkring.

(Bilden ovan visar vad som just nu står på mitt staffli.)